En naturskön kulturarvsplats vid havet i Mahabalipuram i delstaten Tamil Nadu i Indien visar upp århundraden av rik kulturhistoria.
Mahabalipuram or Mamallapuram är en gammal stad i Tamil Nadu delstat i södra Indien, 50 km sydväst om Chennai, huvudstad i Tamil Nadu. Det var en välmående handelshamnstad vid Bengaliska viken redan under 1:a århundradet e.Kr. och användes som ett landmärke för navigering av fartyg. Mahabalipuram var en del av en tamilsk dynasti som kallas Pallava Dynastin under 7:e till 9-talet e.Kr. och var till största delen deras huvudstad. Denna dynasti härskade över södra Indien och denna period kallades guldåldern.
Mahabalipuram tros vara uppkallad efter kungen Mahabali som offrade sig själv till Vamama, Herrens femte inkarnation Vishnu i hinduismen för att uppnå befrielse. Detta är dokumenterat i den gamla indiska texten som kallas Vishnu Puran. Ordet "puram" är ett sanskritord för en stadsbostad. Så Mahabalipuram översätts bokstavligen som "stora Balis stad". Staden är känd för sina silvervita sandstränder, litteratur och konst och arkitektur som består av utsökta stenhuggna skulpturer, tempel och är en UNESCO: s världsarvslista.
Pallavakungarna i Pallava-dynastin var mycket kraftfulla och filosofiska tänkare som var kända som konstens beskyddare. De byggde ett komplex av sju tempel allmänt kända som "Sju pagoder i Mahabalipuram" och den främsta krediten för grundandet av detta komplex går till Pallavakungen Narsimha Varman II. Mamallapuram tros också ha fått sitt namn efter honom eftersom han fick titeln Mamallan eller "den store brottaren".
Det äldsta omnämnandet av dessa tempel som "pagoder" har varit när detta användes som en ledstjärna för att guida sjömän till kusten när de kom till Indien. Dessa utsökta granittempel på Bengaliska vikens pittoreska stränder ligger alla i Mahabalipuram och tros nu vara nedsänkta förutom att ett är synligt idag kallas Shore-templet tillägnat Shiva och anses vara ett av de äldsta templen i Indien.
Kusttemplet heter bokstavligen så eftersom det ligger på stranden av Bengaliska viken även om detta namn har tilldelats nu och dess ursprungliga namn är fortfarande okänt. Detta tempel, helt gjort av svart sten, är en femvånings pyramidformad byggnad byggd av skurna stenar med 50 fot kvadratisk bas och 60 fot höjd. Det är det tidigaste kända fristående templet i staten Tamil Nadu. Placeringen av detta tempel är sådan att de första solstrålarna på morgonen faller på gudomen i den östvända helgedomen. Templet är utsmyckat med intrikat designade basreliefer.
Besökare går in i templet genom en port. Det finns flera monolitiska skulpturer runt tempelkomplexet. Det finns ett hundratal Nandi-statyer i komplexet och var och en är huggen ur en enda sten. Nandi-tjuren dyrkades mycket i det antika Indien. Man tror att de återstående sex templen har varit nedsänkta i vatten någonstans utanför Mahabalipurams kust. Pallavakungarnas böjning mot kreativitet visar sig absolut genom den rika och vackra arkitekturen i Mahabalipuram. Riken av utskurna grottor, tempel uthuggna ur enstaka stenar, basreliefer speglar deras konstnärliga kreativitet.
Många undervattensexpeditioner, utgrävningar och studier har genomförts sedan 2002 av Archaeological Society of India (ASI) i samarbete med internationella organ och genom att ta marinens generösa hjälp för att avslöja information om de nedsänkta templen. Undervattensexpeditioner är extremt utmanande och dykare har hittat fallna väggar, trasiga pelare, trappsteg och även stenblock utspridda över ett stort område fast de ligger ostört.
Under en tsunami på Indiens östra kust 2004, var staden Mahabalipuram vattensjuk i dagar och alla strukturer runt templet led avsevärd skada. Men denna tsunami grävde också fram de arkeologiska skatter som hade gömts i havet i århundraden. Under tsunamin när havet en kort stund drog sig tillbaka runt 500 m sågs en "lång rak rad av stenar" komma upp ur vattnet innan de täcktes igen. Även vissa dolda eller förlorade föremål spolades iland när tsunamivågor drog sig tillbaka och avlägsnade sandavlagringarna som hade täckt sådana strukturer, till exempel ett stort stenlejon och en ofullständig stenelefant.
Mahabalipurams rika historia återspeglas redan väl på grund av de utbredda traditionella skulpturerna i bostadshus och intressant nog byggs de idag med liknande tekniker som användes för länge sedan. Sådana upptäckter har förnyat intresset för Mahabalipuram och undersökningar pågår för att reda ut frågor och teorier om stadens förflutna.
***
